Okej...de va de. Nu kan jag återgå till mitt kära modersmål och börja snacka skit om allt och alla (haha!).
Ber om ursäkt för inaktivt bloggande. Jag är helt tydligen inte bra på att tjafsa om mitt liv för allmänt beskådande. Vet inte ännu om det är en positiv eller negativ sak....
Så vad har hänt sedan senast? Massor och inget. Här är det vår och solen lyser så att alla irländare blir vackert rosa i hudtonen. Varmaste våren de haft på länge säger de. Vissa dagar är så varma att folket söker sig till parkerna för att sola. Inkluderar mig! Hade sista dosen "normal skola" förra veckan. Nu är det läslov fram tills tenterna börjar i maj. Helt underbart! För min del finns det ännu en relativt stor hög skolarbete kvar som skriker om att bli gjorda...suck och stön.
Så följer en redogörelse över irländska eskapader.
Den 17 mars, en tisdag, firades St.Patrick's day i hela irland (och i resten av världen var irländare infiltrerats sig). St.Patrick är irlands nationalhelgon så det är en dag då precis alla, stora som små, utlänningar som irländare, är ute på stan och firar. Påminner ganska mycket om vappen. Alla klär sig färggrant och har fjantiga hattar och lösskägg. Vädret för St.Paddy's var perfekt med solsken och typ 15grader varmt. Perfakt för pussikalja i parken! Darragh, Crystal och jag stack in till stan för att kolla in den årliga paraden, men p.g.a den stora folksamlingen såg vi inte mer än fragment av spektaklet. Sedan slöade vi i parken tills vi upptäckte hur hungriga vi var. Crystals place för mat och sedan frisbee övningar. Resten av dagen-kvällen spenderades med allmänt fylle fjanteri.
Torsdag efter St.Patrick's ordnades club's and societies ball för alla sportklubbar och övriga organisationer vid UCC. Club's&Soc's är en av de mest populära festerna under hela året och förväntnigarna är höga. Till skillnad från våra årsfester är årsfesterna här inte lika formella, vilket passade mig för jag hade verkligen inegn lust att sätta ner en massa pengar på en hellång balklänning. Hittade en supersöt femtitalsinspirerad knälång klänning till ett rimligt pris. Hittade också skyhöga klackar på rea (som om jag inte redan var tillräckligt lång i det här landet) och så en väska i charity shop runt hörnet. Läneg leve lågbudget party outfit!
Själva balen var helt fantastisk! Temat var Charlie and the chocolate factory och de levde verkligen upp till temat! I salen var vi minglade före vi släpptes in i själva festsalen fanns två chokladfontäner, en för vit och en för mjölkchoklad och så jordgubbar, ananas, marshmallows och annat gott som man fick fritt doppa i chokladen. Det fanns också en popcorn maskin, en hattaramaskin, bord fulla med färgranna muffins och massvis med söt skumppa och allt ingick i priset! Salen var prydd med hundratals ballonger och ur högtalarna strömmade charlie and the chocolate factory musik. Det var som att ha dött och hamnat i sötsakshimlen! Resten av balen var mäkta kul; god mat, massa dansande och minglande och en massa nya bekantskaper. En kille sa under sitt tacktal nåt som jag tycker är väldigt passande att citera. "What they say about the 60´s also applies to UCC: If you remember UCC, you weren't there."
Så löjligt glad är man över all choklad. Och kolla hur lång jag är jmf med alla andra!
Annat som jag gjort som är värt att nämna är att jag sett irland vinna finalmatchen i rugby mot Wales. Rugby är en helt tokrolig sport att kolla på. Jag förstår knappt ens hälften av reglerna, men att se muskulösa män rusa på varann och puckla på varann så brutalt som de gör i rugby är helt otroligt udnerhållande. Till skillnad från amerikansk fotboll så har rugbyspelarna inga skydd så det är extra roligt att se dem stöta in i varann för man vet att det verkligen gör ont! Själva matchen var olidligt spännande med bara några sekunder kvar av spelet och en ännu oklar utgång. Men till slut var det irland som tog hem segern, för första gången på 61 år! Hela puben som vi såg matchen i exploderade av jubel och alla ölkranar fick börja jobba på högtryck för att möta efterfrågan av segerstop. En lustig detalj är att när jag och Conor mumsar smörgås i English market en vecka senare så råkar vi sitta rakt bredvid Ronan O'Garragh, ena v de bästa spelarna från irländska rugby laget. Coolt!
Att skolan tog slut betyder också ett slut på UCCMC's bergsvandringar. Den sista vandringen vi gjorde var till the Reeks ridge, en bergrygg som har samtliga av irlands över 1000meter höga berg. Den högsta toppen är Carrantouhill som är 1039 meter. Vandringen är den absolut mest påfrestande eftersom den är skitlång (typ20km)och skitbrant på sina ställen. Vädret var idealiskt för en dag på stranden med gassande sol och så gott som ingen vind, men för att vandra var det nästan för mycket. Alla som gjorde vandingen hade dagen efter antingen en kiva solbränna(om man inte var irländsk) eller så vackert flamberad hy (om man var irländsk). Sällan hade jag trott att jag skulle sakna min bikini på en irländsk bergsvanding. Jag var lite stolt över mig själv över att jag fixade vandringen så väl som jag gjorde. Jag var den andra i vår grupp som spatserade in i puben i slutändan av rutten. De sista kom typ två timmar efter mig. Aldrig har en Guinness smakat så gott!
Paus för att njuta av utsikten på vägen upp till Carrantouhill.
Annat som hänt är bl.a att jag träffat Crystals föräldrar och farmor. Schjysta jenkkin! Pappa Alft bjussade på kalja och jag fick också följa med på turistresa till Blarney castle. Pussade the Blarney stone som är sed att man ska göra (det för tur med sig eller nåt liknande) och spelade mungiga i medeltida slottsruiner. Nu är Crystal och roadtrippar med familjen. Jules flyttade till Dublin för att jobba och Petra är i Tjeckien så ajg är typ den enda som är kvar i Cork...ensam jag är...Eller nå inte riktigt. UCCMC:are är ännu här före de alla åker till Wales nästa helg. Vi gjorde en egen kortare vandring med Brian, Tamara och Maria till Glengarriff igår. Från toppen av Caha mountians såg vi rakt in i Kerry med den svarta konturen av molnomsvepta Reeks ridge mot havet. Tänkte att jag ska ta mig upp Carrantouhill ännu en gång före jag åker härifrån.
Nästa vecka är det min tur att resa iväg. Då bär det av till Oslo och Knutepunkt! Colour me lucky!!!
p.s mer bilder kommer så fort jag laddat upp dom från min kamera.
