And that's that!

Det här är mitt sista inlägg i den här bloggen. Här tar utbytesäventyr slut och sommarskoj börjar. Tack till alla som faktiskt läst, hoppeligen är ni inte alltför sura på att jag slösat dyrbar tid av ert liv. Ber också om ursäkt att bloggen som skulle handla om allt festande och drickande blev en hiking/climbing blogg istället.

Utbytet har varit...shit...försök nu sen sammanfatta fem månader av allt...det har varit allt och mer av vad jag någonsin kunde förvänta mig. Har sett det mesta av syd-västra Irland, platser som vanligt folk aldrig ens tänkt sig på att söka sig till, och det allt tack vare UCCMC. Klättring vid Atlantkusten med vågors brus i öronen och saltvinden som river och sliter medans fingrarna krampaktigt kämpar för att hålla i den där lilla sprickan i den nästan vertikala klippväggen...

Jepp, det var en go bit ner. Och det var ganska brant. Och det var förbannat kul! Old Head, Kinsale.

Utsikten från Old Head, Kinsale var jag klättrat ett par gånger är alldeles fantastisk!

...Har alltså spenderat stor del av post-tent tid med att utomhusklättra. Och eftersom Irlands syd-väst kust tack vare kombinationen sedimentsten och vågerosion har fantastiska klättringsklippor så är det alltså till kusten som man söker sig. Vid Dun Seanna, Dingle fanns inte bara den bästa klättringsklipporna utan även de vackraste vyerna, den finaste sandstranden och en perfekt plats för valskådning. Efter simtur i Atlanten simamde tre flasknosdelfiner förbi var vi just hade plumsat omkring. Härligt! Tyvärr inga foton på delfiner men en bild på en mycket seriös Conor mitt uppe i valskådande...

Conor med kikare i högsta hugg. Klättrare i bakgrunden. Dun Seanna, Dingle.

...med lite av Irlands gröna vyer i bakgrunden. Märkte här om dagen att av alla miljoner bilder jag tagit så är få av det som man tycker skulle vara det mest självklara fotomotivet: Gröna kullar! Men när allt är rent av löjligt grönt och förbannat vackert så känns det lite som att fotografera sand i öknen eller vågor på havet. Men tro mig när jag säger DET HÄR LANDET ÄR GRÖNT SOM BARA ***!!! man blir nästan blind av att glo på allt det gröna.

Förutom klättrat har jag spenderat tid med att kindpussa hej-hej de få utbytisar som jag lyckades hålla kontakt med. Är mycket otypisk utbytis i den meningen att de flesta av nyvunna bekantskaper är faktiskt lokalt folk. Många åker på utbyte och kommer hem igen utan att ha mer än ett par lokala nya facebook-kontakter (för det är ju facebook som räknas ju!), medans för min del, åter igen tack vare UCCMC, så är det irkkuna som jag säger hejdå åt och kommer mest att sakna och som jag sbolut kommer att återvända till. Rödtottar rules!

Irland tog mig med storm. Och många är ni som gång på gång frågot om jag alls tänker komma hem. Svaret är: jo, men inte för att stanna. Har redan varit i kontakt med ekologer vid UCC om att hoppa på ekologiprogrammet nästa höst. Och har delvis redan fått grönt ljus. Så hoppeligen i september packar jag väskan och ringer Kela och flyttar till Irland FÖR GOTT! (nå för gott är ju ett ganska starkt ord, men ni fattar vad jag menar). Ack, att skiljas är så bitterljuvt...

Men före definitivt avsked (om nu ett sånt följer) så kommer jag nog att dyka upp hemma. Åker nästa vecka (den eflte juni) till Amsterdam, sedan Bryssel, sedan tillbaka till Irland för att val-skåda (nej inte eu-val...) och surfa (nej inte internetsurfa) och sånt annat random tidsfördriv innan jag sedan hoppar på Ryan-kaki-air-plan hem den 5:te juli. Planet landar i tampere halv åtta på kvällen. Så jag är väl i Helsingfors runt elva tiden. Vem kommer på kalja till Loose?

And up she goes! Like a walk in the park (in a 50°angle and with shoes three sizes too small.)