Sushi, stilettos och fågelsång

Länge sedan senaste inlägg. Inte mycket har egentligen hänt (iaf inget jag skulle skriva om i en allmän blogg, hah!). Vi har börjat inse det goda i att vara så många nationaliteter inblandade i ett enda gäng så vi utnyttjar det genom att bl.a. kocka för varann nu som då. För en vecka sedan kockade jag min specialare pasta med tomatsås åt folket. Inte direkt typiskt finskt, men det mottogs ändå med stor uppskattning. Sedan dess har Rémi kockat fransk potatisgratäng och nu väntar vi på att Anna, Christoph, Petra eller nån av italienarna skall visa vad de kan vid spisen. Crystal demonstrar Amerika från den bästa sidan genom att bjuda av sin ranch sås när vi är för lata för att kocka och bara beställer pizza.

Oh! På tal om mat så måste jag ju berätta att Cork har guldklimpar att komma med vad gäller restauranger. Den bästa hittills har varit en vegetarisk restaurang på Washington street. Dyr, men väl värt det. Jag åt en delikat jordärtskockssoppa till förrätt och så något som jag inte är helt säker på vad det var till varmrätt. Päronsallad med rucola och hasselnöt med ajoli och så nån form av panerade...rotsak...men vad det än var så var det svinigt gott!
Mitt andra favoritställe är en liten sushi take away som bl.a har vegetarisk sushi för bara 5,50 euro. Mums! Jag tvinagde en mycket motvillig Darragh med mig dit. De flesta irländare tycks anse att grönsaker är något man lämnar kvar på tallriken efter att ha ätit biffen och franskisarna så han visste inte riktigt vad han skulle beställa. Till slut hade vi en stor vegtarisk sushi och en japanese-style noodles som skulle kosnumeras. Men var? Det regnade så vi kunde inte stanna ute. Till slut kom Darragh på att vi kunde gå till busstationen. Mys! Så vi satt och slevade i oss nudlar och sushi och talade om vår "bussresa till Gallway" i ett förösk att vara övertygande för säkerhetsvakterna. Great craic! (=iriska för roligt).

Tänkte att jag, i brist på vilda historier att dela med mig, kunde berätta lite om på vilket sätt Cork och Irland i allmänhet skiljer sig från Finland.

För det första så bygger de inte så höga hus. I alla fall inte I Cork. Visst finns det höga hus, men de flesta är små och söta och byggda vägg i vägg med varann. Och i så gott som varje hörn finns det en pub. Konstigt nog så är det inte så vanligt att de spelar den typiska irländska pubmusiken som jag tänkte att jag skulle höra massor av här. Man måste riktigt söka upp de pubar som har live spelningar av traditionell musik för att få avnjuta den. De flesta pubar spelar samma skräp som spelas på radio. Igår var vi i en pub som hade live musik i form av studeranden som "jammar" trad. irländsk musik ihop (jmf. Bob's bar, tisdagar). De var jätteskickliga. Svårt att tro att det mesta de fick till stånd var mer eller mindre improviserat. Kanske jag borde ta med mig min mungiga och spela med...eller så kanske inte :P

En annan intressant sak är att de kör som galningar! Inte nog med att de kör på fel sida utan de gasar på precis hur mycket som helst och visar ingen respekt för fotgängare. Jag kollar efter bilar minst fem ggr innan jag korsar gatan. Nån av er kanske minns att jag talade om att skaffa en cykel och cykla i stan. Glöm det! Inte ens irländare cyklar för det är för farligt.

En annan sak man får se upp med på gatan är hundskit. Det tycks inte finnas nån lag för att plocka upp efter vovven här. Vilket är kosntigt för tydligen så har de väldigt strikta lagar på vad gäller att spotta tuggummi och kasta cigarettfimpar. Inte för att det heller har nån effekt för gatorna är helt vitprickiga av tuggummi.

Så till det som förbryllar mig mest vilket är klädseln på flickorna. Eller för att vara mer specifik, partyklädseln på flickorna. Känns hemskt att säga det men det bästa ordet för att beskriva det är slutty. Kort, kort, korta kjolar eller klänningar (och inga strumpisar under) och skyhöga stilettos och så förståss massvis med smink och uppfixat hår. Och så ser majoriteten av tjejerna ut en normal kväll ute. Intressant detalj är att trots stilettos så har jag ännu inte stött på en tjej som skulle ha varit längre en jag. De flesta irländare är nånstans där vid axelhöjd på mig. Och det gäller för stor del av männen också. Nåväl, Dani påstod att det kommer att ta mig två månader, sedan ser jag ut precis som de övriga tjejerna (alltså vad gäller klädsel, inte att jag plötsligt skulle krympa). Yeah right. Varför skulle jag, när t.o.m de flesta av männen anser att tjejerna klär sig som "skanky sluts".

Jag förstår inte hur tjejerna överlever? Inte bara kylan (de har inte på sig nåt mycket mer än en liten tröja eller tunn kappa när de går ut) utan också gatorna. Vinglandes fram på sina stilettos mitt i natten...Jag är tacksam över mina maihare och överlevnadsinstinkt som fungerar även efter tre-fyra stop. Och är det mer därtill så tar jag alltid den längre, men säkrare rutten hem (så du kan sova tryggt, mamma). Irland känns tryggt, men oberoende så lönar det sig aldrig att vara blåögd, och det gäller för oberoende av var i världen man befinner sig.

Cork är en väldigt vacker stad. I en dal med två floder som omsluter stadskärnan. I floderna simmar uttrar, måsar (small gull tror jag den heter, inte samma som vi har hemma), änder och i träderna sitter skarvar (som kallas "shags" på engelska, tack Johan!) som stora svarta siluetter. Rödhake, bofink och kungsfågel sjunger under dagen, koltrast förgyller gryningen och kvällen. Alldeles som vår i Finland! Och sådant är klimatet också. Varma atlantvindar gör att det småruggiga vädret ändå känns behagligt. Och visst regnar det så gott som varje dag, men inte som i Finland där regnet kan pågå i timmar i sträck. Oftast regnar det bara en liten stund och sedan kan solen lysa igen. Jag är jäkligt nöjd över att jag slipper uppleva slask och bitande kyla. Vill man ha snö så är det bara att ta sig till högre höjder (senaste söndag gjorde jag en snöängel uppe på en snötäckt bergstopp). Så pilutta er i slasklandet! Här är det vår!

Bilden är från söndagens utfärd till Mahon falls. Tagen av Rémi. (Thanks!)